pluggreflektioner

det är alltid spännande att se tillbaka på sina anteckningar. som denna från förra kursens hemtenta... ingen vet vad jag tänkte då, allra minst jag själv nu. men jag har en känsla av att det var en hel del smart.




dagens citat

Ludvig Beckman:

"Ja, ni börjar kanske förstå vilka skakiga ben vetenskapen står på..."

grannarnas städmani skaver

jag har ingen bokningsbricka till tvättstugetavlan. därför brukar jag och en massa andra i huset använda oss av något fiffigt som kallas tejp. vi tar en papperslapp och en tejpbit och så sätter vi fast papperslappen över den plats där vi egentligen skulle satt en bricka, om vi hade haft en. detta skapar ett härligt virrvarrigt klimat av papperslappar med olika budskap, tex: "börjar 13.30" eller "bokat". jag använde "bokat"-lappen till min tid idag 8-12. intet anandes gick jag upp imorse 7.55, släpade ner alla mina kläder bara för att mötas av en tvättstugetavla helt tömd på lappar och två (100%) upptagna tvättmaskiner. tack som fan lixom.

nu får jag använda tvättdagsunderkläderna ännu ett snäpp ner i hierarkin (jag har några olika uppsättning). regnbågsrandiga strumpor med "fingrar" för tårna och lite för stora flerfärgade stringtrosor från 2002; allt för att någon jobbig granne tröttnat på sitt barns tv-spelande och tar ut frustrationen på tvättstugetavlan.


genetik




hälften av oss är samma. det måste väl betyda att vi genetiskt är som halvsystrar!?

ingen utväg

när man känner sej så här finns det bara en sak att göra: gå till gymmet, köra mage och armar tills man nästan kräks och sen upp på det vänstra löpbandet. springa en timme och SPANA. det är det enda som hjälper, sanna mina ord.


är blir det bara värre?

inte igen vänner

jag uppdaterar under helgen! inga bilder idag, det blev ju så många igår.

detta har jag gjort senaste dygnet:

1. förlorat i badminton mot pappa. det är inte helt okej.
2. blivit bjuden på middag. det var gott. och trevligt.
3. kollat på film. det var gott. och trevligt.
4. fikat med massa kakor hos Christian som ska åka iväg hur länge som helst till ett ställe där det brukar vara sol.

nu ska jag:

1. äta oh baby back ribbs (jag har en paus i mitt försök att inte äta rött kött. pausen går utmärkt. återkommer med nya krafttag inom kort. eller långt?! nej kort) och dricka Campari (är det en konstig kombo kanske?)

bild kavalkad
















dagens outfit



mössa: svart med blomma
jacka: väldigt väldigt tjock
byxor: brorsan gamla hockeymjukisar med isydd resår i höger ficka, för att undvika snattares framfast när han var i Polen
musik: Tracys nya
ögon: trötta. se föregående inlägg.

Redo för livet utanför 17 kvm.

låtsaslek




hej. jag heter Sofie. idag är det midsommarafton och superduper fint väder. min vän Erika har fest och alla jag känner är här. eftersom jag kom lite senare än dom andra har dom gjort en egen krans bara till mej. jag tog studenten för 2 veckor sedan och bryr mej därför inte ett strunt om vad jag ska bli när jag blir stor. jag har ätit lagom mycket sill redan och kommer fortsätta äta tills det blir för mycket. då tänker jag ta en snaps och klå alla andra i brännboll och den här dagen kommer aldrig ta slut. hejdå. 

hata förmiddagar

sedan jag startat den här bloggen har mitt liv gått på räls! men precis när jag började inse det, kanske ett par dagar sedan, har skiten börjat hopa sej! framför allt på morgonen.

en period i månaden är jag ofantligt trött. jag kan alltid sova hur länge som helst, men under denna period kan jag inte ens vakna. det är lite som Björn: "Om jag kommer in? Jag kommer ju knappt ut!" fast gällande sömn. jag vaknar inte av väckarklockan; jag går upp, stänger av den och går och lägger mej igen i sömnen. det gör att alla mina förmiddagsaktiviteter klumpar ihop sej och anfaller när jag vaknar utvilad vid 14.30. då får man sätta igång och ringa till alla man skulle träffat redan, mejla föreläsarna om kompletteringar för frånvaron och betala 260 kr för icke-uppdykning hos läkaren.

suck!



dagens ordspråk

"Internationell miljöpolitik är som korv. Man är glad över slutprodukten men man vill inte veta hur den kom till"

sluta förfölja mej Niklas

vår relation startade vid ett tillfälle som ingen av oss kommer ihåg och själva faktumet att ingen av oss minns att vi någonsin träffats är själva kittet i vår "vänskap".

träff 1: Niklas kliver av tunnelbanan i Stora Mossen en försommarnatt. jag stoppar stackarn på perrongen för att fråga var vi träffats förrut. vi gick igenom alla våra vänner. ingen var gemensam. Niklas föreslår en vidare fundering i hans säng, jag tar en klunk screwdriver och går på tåget till stan.

träff 2: jag är på väg till tunnelbanan vid Gullmarsplan en sensommarnatt. Niklas är på väg till festen jag just lämnat, tillsammans med människor jag inte känner. jag stoppar stackarn och frågar ut honom om han kommit på var vi träffats. han minns inte att vi setts; någonsin. "tack" tänker jag och går vidare.

men Niklas, varför förföljer du mej nu??? jag ser dej ju flera gånger i veckan!!! på Lantis, på Studentpalatset, på 40:n, på tunnelbanan, på krogen. hela hösten har du figurerat som någon sorts skugga över Stockholm; en ständig påminnelse om mitt eget sviktande minne. jag gillar det inte, inte alls.


nej, ursh, nu blev det här inlägget alldeles för hypat

men nog är detta ooootroligt kul: Sam i Sex and the City och Pippi har ju en betingelse för samma sak: SPUNK.

undrar om Astrid visste att Pippis påhittade ord spunk inte alls är påhittat utan stulet från amerika och deras slang för sperma.

ännu roligare blir det om man situationsanpassar denna nyvunna information, till exempel genom att tänka på hur Pippi går på spunkletarjakt.

jag har faktiskt inte ett roligare liv än att detta, plus Vanessas prinsessklänning och min chokladelefant till kaffet, var dagens roligaste...


pinsamt omotiverad

jag kom på varför jag har så svårt att motiveras till att plugga! det känns som en stor upptäckt faktiskt, för den är inte så charmerande. den ser ut så här:

jag tror inte att dom här nissarna kan lära mej nånting

är det inte pinsamt? dom är "nissarna" är alltså folk som är expertis till FN, proffessorer (ofta har dom ett fånigt men respektingivande pipskägg) och forskare som ägnat minst femton år åt samhällsvetenskaplig miljöforskning. för femton år sedan började jag första klass i Närlundaskolan. jag borde således skämmas över den här känslan. kanske besöka en psykolog som kan ordinera något sorts verklighetspiller så att jag återigen kan sluka böcker med hull och hår. och ha lite respekt för den äldre generationen.



2005 nostalgi

HÅKAN 2005:

"Du behöver inte säga
(Att du hittat nån annan)
För jag kan känna det
(Varje gång vi är tillsammans)
Hur kan du be mig
(Be mig att förstå)
Sätt dig själv i min sits så kan du, kan du leva så"



Håkans finaste skiva kom på, det var en bloggtjej som citerade Augusti I Helvete. Den jag lyssnade på nere i min stuga i Stenhamra. Stängde av när jag somnade vid halv 6 på morgonen. Satte på igen när jag vaknade vid 2 på eftermiddagen. Det var lite ensamt men ingen visste någonsin vad jag gjorde. Det är värt ganska mycket att ha det så.
 
Det är ungefär samma sak nu, flera år senare. Efter sammanboende och sambo och resor så är jag tillbaka i att ingen vet vad jag gör varje sekund. Det är ofantligt skönt.

Fast nu vet JAG iofs att jag ska läsa En modern svensk ekonomisk historia. Förväntan på en bok med den titeln är ju verkligen skyhög...

om galningar tycker som jag, vad gör det mej till?



min värsta politiska motståndare, Domokun från msn-natten, skrev just ett hatiskt blogginlägg... som är kärnan i det jag studerar på universitetet.


I dont like this. varför tycket han så här? ska jag aldrig få bråka längre?! någon, snälla?!

min klännings första fest

Vin, bubbel, låg musik (mest från 1991), fina fina flickor hos mej och sedan massa massa dans på Fasching. Jag var så taggad att jag trodde jag skulle däcka vid 22 i ren utmattning. Kanske var det den tron som höll mej uppe. Alldeles lagom för länge.




den enda bilden på mej från kvällen... sittandes som en hösäck och försöker få loss strumpbyxan som fastnat i denna vackra 70-tals klappstol. det var inte lätt kan jag säga, men man ser iaf ungefär hur klänningen blev tillslut.



 

Nallen var på gott humör. K:s bubbel fick honom kanske lite väl fnittrig.





Vanessa var vacker som vanligt!


Lite problematiskt det här med att du lånade en klänning av mej som jag fått av dej. Jag älskar den ju! Hur ska jag någonsin lyckas få tillbaka den? Kanske kan jag hålla din silvriga som gisslan???





PS: Till dej ditt jävla fuckface som stal mina träningsskor. HUR ÄCKLIG FÅR MAN BLI??? Jag har haft dom i två år. Hoppas du njuter. DS


studentbroccolisoppa

det måste vara nåt fel på min blogg. det kan väl inte vara fem dagar sedan sist jag skrev något? känner ett starkt behov av att skylla ifrån mej. men jag är vuxen nu och får helt enkelt ta mitt ansvar... huwaa.

det här gjorde jag i torsdags:



det är studentbroccolisoppa.
recept på denna gosak (det ser för smaskigt ut! jag blir nästan lite hungrig!):

broccoli (man får byta namn på broccoli om man tycker det låter bättre med något annat)
grönsaksbuljong (billig variant, finns på Daglivs)
gul lök (om den är gammal, riv av skal tills det ser ok ut)
ingen creme fraiche (den var för gammal)
bregott, så mycket som du vågar (om det är gammalt, vilket är fallet här)
en skvätt mjölk (går ut samma dag, så var lite sparsam)
keso (gick ut ett par dagar sen, men ser faktiskt helt okej ut)

häll i solroskärnor och bjud en hungrig vän. perfekt torsdagskäk!

VARNING: fem dagar senare (idag) skall soppan INTE förtäras. eller, pröva för all del, man kan ju alltid chansa.



egentligen...

tänkte jag skriva ett inlägg om det extremt svåra beslutet kring huruvida jag nu ska ta mej till gymmet eller byta om och gå på spelning. men sen kom jag på att det var löjligt så jag skrattade gott för mej själv. klart jag ska på spelning! tänker mej: randig klänning, kanske hinner jag diska först, i med linser och sen till söder för Book of Norma-releasefest!

jag säger som Greven: "jag älskar mitt liv" 

och: inte behöver jag heller nån klocka, jag bestämmer själv vad tiden är.


jag blir tydligen drömsk av informationsteknologi

Joanna: oj, vad tänker du på? du ser ju helt drömsk ut. (ser på mej med nyfikna, skvallersugna ögon)

Jag: informationsteknologi. har du tänkt på hur mycket internet kan göra för mänskligheten? (glöden i joannas ögon släcks. helt.)


igår talade vi om internet vid middagsbordet. brorsan har varit på föreläsning om gubbar som vistas på nätet och raggar trettonåriga flickor. det är äckligt men inte särskilt förvånande. det är svårt att lagstadga bort äcklona och det är svårt att hjälpa flickorna som blir utsatta, eftersom nätet är någon sorts icke-värld i fysisk bemärkelse. likväl blir människor sårade av dokumentation och snack där. själv lägger jag upp bilder på mej själv från gayklubbar och hoppas att en framtida arbetsgivare ska tänka "titta vilken kul tjej som dricker en massa öl, henne vill vi anställa". det kanske inte blir så.

men något som slog mej i hela den här näthistorien är att jag faktiskt är optimistisk!!! jag, sofie, tror på detta! jag tror att om 50 år kommer vi ha en utpräglad nätmoral som gör att faddrar på universiteten inte lägger upp fylle-kräk-bilder på sina fadderbarn utan deras tillåtelse. vi kommer ha en lagstiftning som gör det brottsligt (och möjligt att straffa) att gå på trettonåriga småtjejer sexuellt, om än virituellt.  då kan alla smarta nätverktyg fortsätta att frodas. tänk WHO, som skaffat sig enormt större möjligheter att göra sitt jobb genom kontinuerliga sökningar på nätet! det räcker med att skriva "pest" lite här och där som kommer dom farandes med mediciner! (nej, okej, men nästan så)

mamma bara skratta och sa att allt är kört. men jag tror hon har fel.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0