fiffigt

HÅKAN 2005:

"Du behöver inte säga
(Att du hittat nån annan)
För jag kan känna det
(Varje gång vi är tillsammans)
Hur kan du be mig
(Be mig att förstå)
Sätt dig själv i min sits så kan du, kan du leva så"


Håkans finaste skiva kom på, det var en bloggtjej som citerade Augusti I Helvete. Den jag lyssnade på nere i min stuga i Stenhamra. Stängde av när jag somnade vid halv 6 på morgonen. Satte på igen när jag vaknade vid 2 på eftermiddagen. Det var lite ensamt men ingen visste någonsin vad jag gjorde. Det är värt ganska mycket att ha det så.
 
Det är ungefär samma sak nu, flera år senare. Efter sammanboende och sambo och resor så är jag tillbaka i att ingen vet vad jag gör varje sekund. Det är ofantligt skönt.

Fast nu vet JAG iofs att jag ska läsa En modern svensk ekonomisk historia. Förväntan på en bok med den titeln är ju verkligen skyhög...