fiffigt

Sofie (vaknar): Åååååååå, alllllt är skiiiit. Varför är klockan så mycket??? Varför sov vi såååå hääär läääänge??? Jag kunde inte sova, du snarkade... Var ska jag plugga nånstans då , tycker du, va, va?! Jag vill inte va på kth, jag vill inte vara hemma, inte här och inte på universitetet och inte själv. VAR? HUR? Fan fan fan.

Martin: Jag går och hämtar kaffe åt dej.

Jag vet inte hur det går till, men tydligen så kan jävliga fredagsmornar bli bra igen.

Allt är fel fel fel. Mitt hår, 3 har stängt av mitt internet, seminariefolket tänkte allt fel fel fel. På tunnelbanan såg jag en snubbe som jag hälsade på för att en kvart senare komma på att det var fel snubbe! Jag känner honom, han har ett namn, problemet är att han är så fruktansvärt lik en annan snubbe med samma namn. Så hade snubben jag träffat frågat något hade jag kanske börjat fråga saker som han inte har en aning om, eftersom han inte är den jag trodde att han var. Han bara ser exakt lika dan ut och har samma namn.

Nu är jag rädd för: min mage som gör ont. Att mitt hår ska falla av. Att jag ska få skägg. Att hela världen ska ha pms samma dag, det vore fruktanvärt!!! Allt skulle stanna av utom försäljningen av choklad. Att jag ska bli väldigt rädd för Det Okända ikväll på tv4+. Och en massa mer saker.

1. den vuxna kvinnan med en kanin i en bur.
2. ordet "undies" som bloggtjejer i allmänhet använder 5 ggr per dag. ingen vet varför. detta är min första dock.
3. när man druckit så mycket kaffe att kroppen tror att kaffe är syre och skriker efter mer, trots att det inte ens går att hälla upp mer för allt koffeinskak i armarna.
4. att betala räkningar

om jag ska skapa jordens största vackraste smartaste finaste blogg måste ni berätta vad ni vill läsa om förstår ni väl! kommentera, ja?!

är vad jag utför på den här bloggen. jag vet inte vad den ska handla om nämligen. mitt liv är vackert men som jag sa till Björn; om jag skulle prata om min vardag skulle alla bli så avundsjuka så dom skulle tro att jag skröt. om jag klankar ner lite och skriver om dråpliga saker så blir det kul och alla som läser kommer skratta. typ om hur jag skällde ut grannen klockan åtta på en lördagmorgon för att han hade tagit min tvättid. problemet var att 1) jag var fortfarande full från dagen innan 2) det var jag som hade tagit hans tid efter en felskrivning i kalendern. DRÅPLIGT. sådant kan man skriva om. eller så kan man skriva om:

a. politik
b. sömnad och pyssel
c. sociologi
d. allt om sitt privatliv
e. en blandning av alla ovanstående

några fler förslag? rösta i kommentarsfältet! ja, alla måste, även du. men man får vara anonym.

är det bästa som finns. man får vara uppe hur länge som helst, hångla med hur många man vill och äta kladdkaka till frukost. men kanske ännu bättre: man kan gå och lägga sej 22.30, äta gröt så man är pigg hela dagen och hångla med bara en person. om man vill. att vara vuxen är så najs så jag faktiskt funderar på att vara det resten av livet. vad tycker ni?

jag är inte bra på att ha tråkigt. jag vet att alla tycker att det är tråkigt att ha tråkigt men jag STÅR INTE UT!!! jag får panik och gör någon av följande saker:

facebookar
köper en onödig pryl
tar en cigg
städar frenetiskt och onödigt noga
planerar om mitt liv (studier, stad man bor i, framtidsplaner, religiös tro... inget går säkert)
lagar 10 matlådor som jag vet att jag inte kommer äta upp
dricker öl med en bekants bekant
börjar sy något stort, typ en balklänning


jag vet inte om något av detta gör någon sorts nytta. men jag tror inte det. någon har sagt att tristess föder kreativitet och det tror jag absolut. kanske måste man helt enkelt lära sig att kanalisera tristessen på rätt sätt.

jag ska klura på detta. lagom frenetiskt, utan att komma fram till att jag bör flytta till Karibien (tyckte inte ens om den där överdrivna värmen) och bli bagare (kan ni förstå hur gott det skulle vara?!)

här har ni honom i alla fall, kungen av tristesshantering: