fiffigt

vår relation startade vid ett tillfälle som ingen av oss kommer ihåg och själva faktumet att ingen av oss minns att vi någonsin träffats är själva kittet i vår "vänskap".

träff 1: Niklas kliver av tunnelbanan i Stora Mossen en försommarnatt. jag stoppar stackarn på perrongen för att fråga var vi träffats förrut. vi gick igenom alla våra vänner. ingen var gemensam. Niklas föreslår en vidare fundering i hans säng, jag tar en klunk screwdriver och går på tåget till stan.

träff 2: jag är på väg till tunnelbanan vid Gullmarsplan en sensommarnatt. Niklas är på väg till festen jag just lämnat, tillsammans med människor jag inte känner. jag stoppar stackarn och frågar ut honom om han kommit på var vi träffats. han minns inte att vi setts; någonsin. "tack" tänker jag och går vidare.

men Niklas, varför förföljer du mej nu??? jag ser dej ju flera gånger i veckan!!! på Lantis, på Studentpalatset, på 40:n, på tunnelbanan, på krogen. hela hösten har du figurerat som någon sorts skugga över Stockholm; en ständig påminnelse om mitt eget sviktande minne. jag gillar det inte, inte alls.