försökte iaf

jag försökte iaf skriva något men den här bloggen lever inget vidare. skillnaderna mellan kan och vill och genomför är stor.


yvonne lombard

tränar för övrigt på mitt gym!!! det var coolt, hon har coola glasögon. jag tillbringade alldeles för länge i den lokalen igår, nu har jag ont i armarna och axlarna. tillsammans med vinet gör musklerna revolt, dom ligger och skriker. även i vila. det där hände en gång i våras, det gjorde så ont att jag inte kunde sova. då ringde jag mamma som sa att det var överansträngning. ajaj. det är synd om mej idag.


faran med att plugga sociologi

jag är inne i ett bokrace och en massa sociologi far dessutom genom mitt huvud. huvudet tror att det kan använda all kunskap till att göra det lättare att leva. men det blir svårare.

ju mer man förstår desto svårare blir det. mitt liv handlar inte om rätt utan om känsla. om jag pluggar och funderar, klurar, filosoferar och läser ännu fler böcker, kommer jag lära mig mer och hitta fler fel med min roll i det här samhället.

om mitt huvud kräver att alla bra känslor i magen ska komma från något som är rätt måste jag först utvärdera ALLT jag ser innan jag låter det ge mig en känsla. då är risken stor att känslan inte längre är en känsla utan logik. logik kan inte hjärtat leva på.

nuvarande hantering av denna paradox: jag försöker öka intaget av information, från allt och alla. speciellt i textform. min förhoppning är att jag ska bli mindre intresserad och på så sätt lura hjärnans önskan om att kunskap ska göra mig klokare. jag inser att detta kan ge motsatt effekt.

en rolig grej som hände igår

jag blev leggad när jag köpte två folköl i glasflaska på Daglivs. som att jag 1) ser ut som 17 (ska inte åldersnoja nu på flera dagar, kanske ungåldersnoja lite möljligtvis) 2) om jag vore 17 så ser jag även feg ut, om kassörskan trodde att jag bara vågade tjuv-fjös-köpa TVÅ öl 3) jag måste nog vara lite gammal i alla fall, när jag tänker efter. hade jag varit 18 år och en vecka hade jag inte bloggat om det här, eller ens reflekterat över det.

japp, pensionen är sannerligen nära.

nu vann jag inte Chicago

Chicago är även en inriktning inom sociologi. fast det var kortspelet jag inte vann.

är helt insnöad på politik, populärsociologi (är det ens ett ord?), slöande i soffan och planer på att träna. det är ett rätt trevligt liv, även om det aldrig blir som man tänkt sig


anfall är bästa försvar, fast tvärtom

som ni alla två som läser här vet så har jag känt att jag måste använda min blogg till något annat än att skriva alla spännande saker jag gör varje dag. speciellt som dom inte är så många.  det vore så mysigt att få till en trevlig balans i en blogg som är personlig men inte så mycket blaj. och för att lugna er lite: jag har en lista på en miljard punkter med saker som jag vill skriva om, som är lite mer på riktigt. måste bara få lite lite mer tid att fundera ut hur dom bäst blir presenterade i denna stora bloggvärld. håll ut mina älskade!!!

lots of love
Sofie

djur i bur

och nu även i koppel:

såg idag en man i 70-års åldern på torget utanför konsum, med rock och hatt i samma färg och kvalitet. rätt stilig var han. i ett koppel hade han en katt. EN KATT!!!! varför? på torget?!

vuxna människor med för mycket tid... det kan sluta hur som helst.

utmaning


UTMANING från Vanessa: Gå in i ditt fotoarkiv, välja sjätte mappen, sjätte bilden. Förklara den. Lista sedan de fem viktigaste sakerna i ditt liv.



Första ölkvittot jag fick, lagligt... Klockan 15:32 den 27e augusti 2004. Jag fyllde arton år. Efter skolan gick jag, Karro, Fanny, Hanna och Anna (var det alla? var Erik med? får för mej det) till Shakespeare Inn . Det var kul.

LISTA:
1. Såna där chokladpraliner med kola i
2. Findus
3. Internet, alternativt tv:n
4. Svensk Pop
5. Apelsiner
Kan hända att nr 4 och 5 hamnar på ungefär samma plats.


(Nej. Så är det naturligtvis inte. Jag tycker som alla andra om min familj och mina vänner och min katt och min pojkvän och min utbildning och trevliga små oviktiga händelser, dom som gör livet viktigt. Så; nu fick jag visa att jag tycker Listan var fånig och ni fick en riktig lista. "It's a great day for everyone")





undress the nation

Trinny and Susanna på Kanal 5 kl 11.55. Kan inte bli bättre. Idag ska dom fixa till jobbkläder. Eftersom jag precis klämt i mig 35 sidor symbolisk interaktionism har jag svårt att hålla stratifieringstankarna i styr...

Dom är i mataffärer där alla har oranga, mönstrade, fula uniformer på sig. Personal i affärer är utbytbara. Dom ska i inga situationer kunna misstolkas för att vara individer. Jag vet ju hur viktigt det kändes att sminka sig och gärna ha fyra-fem halsband på sig när man tvingades bära den där gröna seveneleven t-shirten, för att motarbeta det där. (Lustigt också att det som fick just detta företags ledning att vilja byta uniform för sina anställda var hänvisningen till att de stackars kvinnorna i butikerna inte fick lova att känna sig kvinnliga och sexiga)

Dom pratar med kvinnor som arbetar inom manliga yrken; poliser och väktare. Plötsligt blir det tydligt hur sammankopplat auktoritet är med det manliga; raka. Här kan man naturligtvis inte stövla in hur som helst och förändra uniformer, som i butiker, men även om man kunde det skulle det bli svårt att få till en kvinnlig outfit (kvinnlig -som i bekväm för en kvinna att bära, inte som i sexig) utan att behöva ge avkall på den auktoritära utstrålningen. Sannerligen krångligt.

Tack, feministiska fröknar!

Dagens sociologiföreläsning behandlade vetenskapskvinnorna Harriet Martineau (född 1802) och Dorothy Smith (född 1921, vilket är ett trevligt år att vara född på, åtminstone om hon varit svenska) och deras forskning. Jag kan inte låta bli att känna två saker:

1. Irritation. Hur kan vi ha EN föreläsning om kvinnliga sociologer i en 9 hp-kurs i sociologisk teori? Kritiken forskarna idag har mot tidigare sociologers arbete är ju just att mycket lite skrivits om kvinnors liv av de manliga viktiga sociologerna. Det som skrivits har många gånger varit nedvärderande teoretiska abstraktioner. Klassikernas kvinnoforskningen har gjorts utifrån "ett fågelperspektiv utan fågel", som Smith en gång uttryckt det. 
 
Vita medelklassmän, curlade av fruar och döttrar och många gånger med ärvda pengar, är de forskare som uttryckt att jag har ett för dåligt utvecklat intellekt för akademiska studier. De forskarna, som jag alltså med all rätt skulle vilja knäppa på näsan, får  95% av vår studietid. 5% går åt till att få reda på att det fanns andra bland sociologins grundare, även kvinnor, med andra forskningsresultat. Vad deras teorier faktiskt säger finns det inte riktigt undervisningstid till.

2. Tacksamhet. Själv förstod jag vid 13-års ålder att eldiga diskussioner i jämställdhetsfrågor skulle "straffas" med rykten om att man var lesbisk. Så jag lugnade ner mig. Sedan den åldern har det varit svårt att vara arg och samtidigt bli kär i pojkar.

Jag blir imponerad över kvinnor som i historien valt vetenskapen framför en familj, likt Martineau. Jag känner tacksamhet för att de gjort min väg bredare. Fortfarande idag är det svårare för kvinnor än för män att ha en karriär OCH familj. Då var det omöjligt. Harriet Martineau valde att stånga sin panna blodig för en vetenskap som skulle ignorera henne i 150 år.

Nyfiken som jag är gick jag fram i pausen för att fråga föreläsaren;

-Lyckades hon med konststycket att ha familj?
-Njae. Hon var förlovad som ung. Men han dog.


insikt

som att jag inte längre måste anstränga mej! det är så det är. jag behöver inte anstränga mej. men vad gör man med den insikten då? inte fan vet jag.

det ser fortfarande för jävligt ut här.

paus

och så ser det för jävligt ut.

morgonfilosofi

Det gäller att välja rätt, förstår ni. Att inte vara för rädd eller för säker på sin sak. Att inte ta i så man blir sjuk eller trött eller glömmer bort att äta. Att inte kompensera allt bra med lite ihopkok av dåligt, bara för sakens skull. Att läsa sin jävla geografi. Att tycka kommunismen är en konstig företeelse, men att Marx  var en åtminstone halvsmart prick. Att vilja något mer men inte riktigt orka.

determination
som Erika gav mej

Det är mycket märkligt hur saker kan vända. När man minst anar det är man klar med något stort. Som att det legat där inne och pyrt och så plötsligt så finns det inget mer som kan pyra. Varken ut eller tyst och stilla där inne.


morgonskryt

Sofie (vaknar): Åååååååå, alllllt är skiiiit. Varför är klockan så mycket??? Varför sov vi såååå hääär läääänge??? Jag kunde inte sova, du snarkade... Var ska jag plugga nånstans då , tycker du, va, va?! Jag vill inte va på kth, jag vill inte vara hemma, inte här och inte på universitetet och inte själv. VAR? HUR? Fan fan fan.

Martin
: Jag går och hämtar kaffe åt dej.


Jag vet inte hur det går till, men tydligen så kan jävliga fredagsmornar bli bra igen.


pms.

Allt är fel fel fel. Mitt hår, 3 har stängt av mitt internet, seminariefolket tänkte allt fel fel fel. På tunnelbanan såg jag en snubbe som jag hälsade på för att en kvart senare komma på att det var fel snubbe! Jag känner honom, han har ett namn, problemet är att han är så fruktansvärt lik en annan snubbe med samma namn. Så hade snubben jag träffat frågat något hade jag kanske börjat fråga saker som han inte har en aning om, eftersom han inte är den jag trodde att han var. Han bara ser exakt lika dan ut och har samma namn.

Nu är jag rädd för: min mage som gör ont. Att mitt hår ska falla av. Att jag ska få skägg. Att hela världen ska ha pms samma dag, det vore fruktanvärt!!! Allt skulle stanna av utom försäljningen av choklad. Att jag ska bli väldigt rädd för Det Okända ikväll på tv4+. Och en massa mer saker.

Om

Min profilbild

Fiffi

RSS 2.0